Chasing rabbits


Unnade mig ett besök hos frissan i fredags. Jag fattar inte va jag tänkte med, jag ska ju VA blond! Aldrig mera svart/brunt. Har även fixat en massa nyansering så jag får den där kalla tonen. Så grymt snyggt när man är vinterblek. Assum

Don't use no love gun




Denna onsdag består av plugg och jobb. Börjar seriöst bli väldigt opepp på pluggfronten... Men nu är det så jävla lite kvar så jag får kamma till mig! Annars då? Jo, saker rullar på. Jobbade hela förra veckan så grabbarna åkte ner till göteborg igen. Vilket var ganska så skönt då jag bara jobbade sent och slapp ångest. Sen så kryddade jag tillvaron med en utgång och sen ett Resident evil maraton dagen efter. Sånt händer väldigt sällan men jag uppskattar det asmycket!
Vill ha min lön nu, vill ha nya kläder, ny inredning, handla julmys och fixa frillan! Nu är håret avklippt så nu kan jag bleka upp det som jag vill ha det och sen låta det vara(!!!!).

Du är mitt allt!


Tänk att det snart gått 2 år sedan du föddes, med buller och brak. Visst hade jag förväntat mig smärta den dagen du väl hade bestämt dig för att komma, men att det skulle vara sådan hjärtslitande smärta och gå så pass fort hade jag inte räknat med. Men allt det är värt det för du var perfekt, du mådde bra och var frisk och sekunden efter du föddes så blev allting så självklart. Min plats på jorden var till för att du skulle finnas, och det är jag otroligt glad över. För med dig så kom inte bara mammalivet, utan en enorm förändring hos mig skedde. Du hjälpte mig att bli mer ödmjuk och varm, och inte längre den där töntiga bruden som trodde hon var cool för hon var iskall och "älskade sig själv". Men vad vet man om ordet älska innan man fött barn? Ja inte är älska några fjärilar i magen och rodnande kinder, nej, det är när man utan en sekunds betänketid skulle offra sig själv och allt annat i världen för att den lilla personen ska få det absolut bästa. När man blir illamående och svimfärdig bara då man väl tänker på att något hemskt kan hända denna lilla person. Man älskar med hela sin själ, och det är fantastiskt!
Och på detta sätt kommer jag älska dig, Vidar, tills dagen jag dör. Och det är en självklarhet!



Bara 4 månader kvar till nästa ledighet...

Två busiga pojkar på Yxland.

Efter bara två dagar med den vanliga vardagen så är jag redan slut. Hade det helt enkelt för bra under "ledigheten" att jag känner mig finito redan nu. Men men, på fredag är filosofin klar, förhoppningsvis så får jag bra betyg eftersom jag kämpar som en liten iller för att förstå(waaaay to flummig kurs för min del...) och nästa vecka börjar jag en utbildning som förhoppningsvis inte är lika intensiv som distans kurserna.
Ska faktiskt ta en pause i läsandet och skrivandet ikväll, ska kolla lite tv och lägga mig i badet. Man får sånt ibland :)

The boss is back!



Nä inte Bruce Springsteen, jag känne rinte honom, utan Vidar! Imorse så stod han där min lilla guldklimp, på parkeringen. Eller snarare satt på sin tre-hjuling och bara skrattade när han såg mig. Det var inte förrän vi nästan kom till porten som han VERKLIGEN ville att jag skulle bära honom. Min lilla skrutt!
Så idag har vi bara myst och lekt som bara den, och jag har lagat och ätit min första varma middag på en veckas tid hehe. Vågen visar säkert 2 kg minus nu bara för det. Har jätte lätt att gå ner i vikt men svårt att gå upp igen, kan vara jobbigt det med..
Men i alla fall, vi åkte till Sickla och gick på Lekland med en vän som är hemma med sina barn nu i några veckor och jävlar var pojkarna busade. Vidar var så trött att han liksom bara irrade runt i bollhavet. Han gillar ju liksom bollar men när det var fööör många för att kunna ha alla i famnen samtidigt blev han bananas. Men det var kul och både han och jag somnade i bilen på vägen hem.
Så nu blir det mindre tid till dator och plugg om mer tid för Vidar och sommaren :)

RSS 2.0